—————————————————————————————————
Sjutton tappra medlemmar i Naturskyddsföreningen Roslagen samlades vid Rånäs slott den andra advent – söndag 6 december – och i karavan tog vi oss till skogarna i anslutning till sjön Kornan. Vandringen hade just kommit igång då vi gjorde ett stopp vid några uppsågade granstockar där ciceronen för dagen, Rolf Embro, visade angrepp av granbarkborre. Dessa små skalbaggar eller snarare dess larver kalasar gladeligen på granar som blåst ner eller fallit av annan anledningen. De är viktiga för naturliga skogar men inte i produktionsskog, fick vi veta av dagens bonusexpert Kristoffer Stighäll. Och ett stort problem är de monotona produktionsskogarna med nästan uteslutande granar. Som grädde på moset fick vi höra talltita, som tyvärr minskat kraftigt de senaste åren, tofsmes och nötväcka.
Längs den fortsatta vandringen fick vi se granbräken, som är en ormbunke som visar på skyddsvärd skog, och senare gamla enbuskar som tyder på tidigare öppna marker. Vi nådde så Korna mosse där det växte gott om den vilda rhododendron – skvattram. Korna mosse är en så kallad högmosse där vattnet i princip bara kommer uppifrån, till skillnad från ett kärr där vattnet rinner till på andra sätt också. Rikkärr kallas kärr med olika orkidéer och andra våtmarksväxter. Vi fick också stifta bekantskap med trådstarr – skogräs – som användes i läderskor och tuvull, som i sin tur är helt nödvändig för tjäderkycklingar.
Ytterligare fynd på mossen var tranbärsrevor, sileshår, käppkrokmossa, rostvitmossa, som blir helt vit vid torkning, och några lager ner finns torv. På Rolfs önskelista till Länsstyrelsen finns att hålla öppet de gamla vintervägarna över mossen. Vidare längs stigen från mossen hittade vi fler mossor, bland annat purpurvitmossa samt gammelgranlav, som också den är en signalart för skyddsvärd skog.
Rolf ändrade plötsligt skepnad och blev Anders Ersson år 1772 och berättade med inlevelse hur tiden vid kolmilorna levdes. Skogen och vattenkraften blev avgörande för att bryta och frakta kolet till järnbruken som tar fart ordentligt. Underhavande torpare till Rånäs bruk ålades kolplikt och levererades inte önskad mängd kol var det bara att flytta. Vi förflyttade oss till en kolbotten, där det legat en kolmila och fick också se resterna av en kolarkoja.Vid just den här kolbotten finns dokumenterat att den sista bränningen av kol gjordes 1922.
Vidare på vandringen fick vi se och besöka ett slåtterkärr som slagits sedan 2009 och numera finns här slåtterblomma, ängsvädd med mera när det är blomningstid. Ett besök vid sjön Kornan hann vi också med innan vandringen avslutades med matsäck, glögg, värmande eldar och besök vid Tarzanklippan och en mindre kolbotten intill torpet Storhammar. Sammanfattningsvis en mycket intressant, trevlig och givande vandring trots att den bleka decembersolen inte visade sig.
Ola Nordstrand
Naturskyddsföreningen Roslagen
——————————————————————————————————–
Foto: Ola Nordstrand
Kommentera