Naturvandringen den 11 april i området kring sjön Kornan i Rånäs var främst inriktad på jakten på bombmurklan, men det blev så mycket mer än så.

Innan vi ens börjat vandringen fick vi rapporter från Kristoffer Stighäll, som var en av de som guidade under vandringen, att det var fullt av gäss på åkrarna kring Rånäs skola. Bland dessa hundratals gäss fanns bland annat stäppgrås, grågås, bläsgås och inte minst den ovanliga tundrastäppgåsen som flugit hit från den ryska tundran.

Alldeles i början av vår vandring, som genomfördes i strålande sol och ca tio grader, stötte vi på gräset vårfryle och fler fåglar i form av tranor, nötväcka, bofink, gulsparv med flera. Av dessa var gulsparven en extra raritet då den återigen fått en ”dipp” och minskat i antal efter att den hämtat sig från den förra stora ”dippen” på 40-50-talet, då utsädet betades i högre utsträckning.

Rolf Embro var ciceronen för dagen, med assistans av Kristoffer Stighäll och Lisel Hamring, och han lyfte såväl de kulturhistoriska inslagen som de biologiska. Lisel fick i uppdrag att inventera, eller åtminstone notera, tibast och andra växter och gjorde ett briljant jobb. Kristoffer bidrog med allmän kunskap om det mesta och dagens första höjdpunkt blev den gröna sköldmossan, som växte på en gammal granstubbe.

Växten tibast, som är giftig, var i full blom och vi fick se åtminstone åtta stånd av denna vackra och väldoftande blomma. På Lisels lista i övrigt fanns efter dagen bland annat blåsippa, vitsippa, tussilago, skavfräken, nattviol, stagg, piprör, nunneört, bockrot och många fler än så. Lärkträd hade Rolf planterat in och de fanns i varierande storlekar och åldrar lite här och var. Det mäktigaste i trädväg var en jättelik naturminnesmärkt asp.

Vid vår andra kolbotten hittade Ingrid Ehnström dagens andra riktiga begivenhet och målet med vandringen – bombmurklan. Det fanns 13 stycken inte så stora men tydliga murklor och det var lätt att känna igen dem på det chokladbakelseliknande utseendet. Rolf hade för säkerhets skull bakat ett antal murkleliknande godsaker som vi fick smaka på vid den första rasten, om vi inte skulle ha hittat bombmurklorna. Intill kolbotten visade Rolf på en kolarkoja och kulturstubbar som utmärkte kolbottnen. Han berättade att det tog cirka 3 månader för en torpare att bygga upp en kolmila och då var det knappast tal om åtta timmars arbetsdag och lediga helger. Sedan skulle milan vaktas dygnet runt under ett par veckor innan det resulterade i slutprodukten kol. Kolmilor uppfördes på så kallade kolbottnar från cirka 1774 och fram till 1894 då Rånäs bruk lades ner och skogen nästan var helt avverkad.

Det blev fortsatta natur- och kulturupplevelser under den fortsatta vandringen. Vi hörde kungsfågel, trädkrypare, gärdsmyg med flera fåglar och såg knipor på sjön Kornan. Vi fick se björkticka och björkeldticka, en senapsväxt som heter nagelört, brunört som egentligen är lila när den blommar, men när den upptäcktes på 1600-talet fanns inte färgen lila i det svenska språket så den fick heta brunört, och framme vid torpet Stora Hammar såg vi en sädesärla.

Som final på vandringen berättade Rolf om och visade de olika byggnaderna som finns vid torpet och förklarade skillnaden på enkelstuga och sidokammarstuga. Torpens storhetstid var mitten på 1800-talet och till torpet Stora Hammar fanns tidigare en smedja, en linbastu och ett flertal andra byggnader som nu bara var ruiner.

En riktigt minnesvärd vandring blev det och vi i Naturskyddsföreningen Roslagen har fler aktiviteter som vi hoppas kunna genomföra trots den pågående corona-pandemin.

 

Ola Nordstrand

Naturskyddsföreningen Roslagen

———————————————————————————————

Foto: Ola Nordstrand