Decemberresumé 2022 Naturskyddsföreningen Roslagen
Månadens första aktivitet och också sista var vår lite annorlunda Adventsvandring den 3 december. Det var en inte helt renodlad naturvandring utan vi gav oss på en natur-kultur-vandring tillsammans med hembygdsföreningen, i trakterna kring Tolvmansgården i Rimbo och med start i Rimbo kyrka. Vi passerade först klockstapeln från 1825 och väl inomhus fick veta att kyrkan är från senare hälften av 1400-talet och i teorin kan det ha funnits en ännu äldre kyrka på samma plats som en del äldre inventarier talar för. Med undantag från tre runstenar från 1000-talet i och intill kyrkan, är det omgivande kulturlandskapet tomt på registrerade fornlämningar. Men det betyder inte att det inte finns lämningar.
Framför allt fick vi veta mycket om kyrkmålningarna genom Christina Wiik och f d kyrkoherde Anders Björklund. Målningarna har flera hundra år på nacken och är omfattande och Christina Wiik och Anders Björklund berättade med inlevelse och kunskap om specifika delar av målningarna som bara fantasin satte gränser för. (Viss text är hämtad från en artikel av Jens Flyckt i Sverigereportage)
Så här står det om bland annat kyrkan på Visit Roslagens hemsida:
”Det finns belägg för att här har funnits kyrkor tidigare. Den första som var i trä, ersattes under 1200-talet av sten. De ursprungliga målningarna som till stor del förstördes genom kalkning restaurerades så sent som 1900. Målningarna är av stort intresse och visar de sju sakramenten som kyrkan förvaltade före reformationen och som finns kvar än idag, i den katolska kyrkan. När kyrkan i nutid renoverades hittade man altarskivan från medeltiden, lagd som ”lock” på den Hornska familjens gravkor. Den har nu fått sin givna plats igen på altaret.
Sakramentskåpet kommer från en tidigare kyrka, tillverkat på 1300-talet. Kyrkans nattvardskalk och patén från 1300-talet räknas som de värdefullaste i sitt slag i Sverige. Kyrkan står under apostel Andreas beskydd vilket man kan se på det snedställda korset på vänstra gaveln. Votivljustaken under läktaren har ritats av prosten Svante Hagman och tillverkats av smeden Curt Wägerth på Wira bruk. På östra gaveln finns en runsten inmurad, den lyder: ”Anund och Erik och Håkon och Ingvar reste dena sten efter Ragnar, sin broder. Gud hjälpe hans ande.”
Vi lämnade den varma och inbjudande kyrkan efter någon timme och guiderna Hans Andersson och Per Bengtson tog över för en vandring i det omgivande natur- och kulturlandskapet. Vi följde den ålderdomliga vägsträckningen som gick från Rimbo kyrka på en stensatt vägbank. Stigen beskrivs som en kyrkväg av bland annat Riksantikvarieämbetet, men den kan vara mycket äldre än själva kyrkan, kanske till och med från 1000-talet. Det som inte Hans vet om de här omgivningarna är inte värt att veta, men Per kom med värdefullt vetande om lavar och mossor som fanns att se på de ståtliga träden som kantade Kyrkvägen samt andra inslag som visade på ett rikt landskap för såväl grödor som den biologiska mångfalden. Vandringen med lagom många stopp gick bland annat genom Liesta by för att så småningom nå fram till hembygdsgården Tolvmansgården.
I den uppvärmda samlingssalen i Tolvmansgården fick vi inta medhavd matsäck och tina upp lite samt lyssna på Gerd Lindgren som är ordförande i Rimbo Hembygdsförening. Hon berättade att gården är hemvist för föreningen och här firas valborgsmässoafton, midsommarafton och Nationaldagen. Även Bondens dag och marknader arrangeras vid Tolvmansgården som hör till Liesta by. Hans Andersson tog över berättandet och tog upp bland annat gårdarna i omgivningarna och om hur människor förr levde och försörjde sig. Efter besöket på Tolvmansgården gick vandringen vidare mot Rimbo kyrka där vi avslutade årets sista officiella aktivitet.
En lite mer inofficiell aktivitet genomförde Naturskyddsföreningen på Färsna gård den 14 december. Förutom att få höra Rolf Embro kort redogöra för vad Naturvårdsstiftelsen sysslar med så fick vi ett mycket spännande och intressant föredrag om Svalbard av Jana Weiss. Hon berättade och visade fina bilder från sina forskningsresor där och hur rigorösa säkerhetsbestämmelserna är eftersom det finns isbjörnar som emellanåt är mycket nyfikna och inga direkta gosedjur. Svalbard är hemvist för ett tusental isbjörnar och den arktiska naturen är både hård och sårbar. Därför är stora delar av Svalbard naturskyddat område.
Med detta så avslutas programmet för december 2022 liksom verksamhetsåret. En publikdragande programpunkt 2023 är föredraget med David Thurfjell på stadsbiblioteket i Norrtälje den 9 februari, då han håller ett föredrag utifrån sin bok Granskogsfolk – hur naturen blev svenskarnas religion.
Kommentera