Klimatfrågan – ödesfrågan!

Torsdagen den 27 september fick Norrtälje celebert besök av ingen mindre än Johan Kuylenstierna, adjungerad professor vid Stockholms Universitet och vice ordförande i Klimatpolitiska Rådet. Han har dessutom jobbat för FN i flera år och var här i Norrtälje för att föreläsa om Klimatfrågan – från domedag till möjligheternas arena. FN-föreningen i Norrtälje bjöd in till denna mycket givande föreläsning.

Det var en delvid dyster bild som målades upp av Johan Kuylenstierna när han presenterade ökningen av s k växthusgaser i vår atmosfär de senaste 500 000 åren (!). Hur går nu detta till? Jo, i våra kilometertjocka isar vid polerna kan forskare läsa av klimatet tusentals år tillbaka i tiden, och det är otvetydigt att utsläpp av koldioxid har ökat, och ökar.

Johan Kuylenstierna redogjorde också för hur de styrande i världen hanterar ett kapsejsande klimat. Vid klimatmötet i Köpenhamn blev det i stort sett inget resultat, och en bidragande orsak var att ingen direkt såg något bra alternativ till de fossila bränslena (olja, kol och gas). De solceller som fanns var skyhögt mycket dyrare än idag, vindkraften ansågs opålitlig (vad gör vi när det inte blåser?), det kommer att bli för dyrt o s v.

När sedan Tyskland drog i handbromsen för kärnkraften efter olyckan i Fukushima, öppnade det upp för alternativa energikällor som sol och vind. Energibolagen (Vattenfall m fl) protesterade och menade att kol var lösningen, eftersom de investerat stora summor i kolgruvorna, men solkraften hade fått ett uppsving och Ende Gelände bidrog till att staten subventionerade solceller på befolkningens hustak. Fram till 2017 ökade andelen solenergi med flera hundra procent och idag är priset för solceller det lägsta någonsin (knappt en tredjedel jämfört med 2009).

Det här gav ett helt annat utgångsläge när länderna skulle komma överens i Paris 2015 om det s k Parisavtalet. Fukushima, billigare solkraft, ett skenande extremklimat med mera bidrog till att det blev ett avtal om att jordens medeltemperatur inte får stiga högre än 2 grader Celcius, och ännu hellre inte över 1,5 grader. Med tanke på att medeltemperaturen i Kiruna har stigit 3,4 grader under 1900-talet och fram till nu så är det bråttom.

Johan Kuylenstierna lyfte också frågan om maten och matsvinnet, som är ofattbart stort. Det produceras mat tillräckligt för att mätta alla människor på jorden, men eftersom det slängs mat motsvarande USA:s hela produktion av livsmedel varje år så blir det ändå en – helt onödig – brist. Om vi tittar på vårt eget land så menar Johan att vi är naiva, som inte satsar mer på lokala livsmedel. Vår import av livsmedel är så stor att skulle det inträffa en allvarlig kris som gör att importen stannar av så klarar vi oss inte många veckor med det som vi själva producerar i ett av världens rikaste länder.

Är det bara nattsvart då? Nej, knappast. Det finns mycket vi som enskilda kan göra, som t ex tänka på hur mycket och med vilken sorts bilar vi kör, minska matsvinnet, satsa på att byta vår fossila uppvärmning till förnybart (det är det nästan helt i Norrtälje), plastbanta m m. Bland de drygt 50 församlade i Roslagens Sparbanks samlingssal fanns också en politiker som vi hoppas ska bidra till att Norrtälje Kommun sätter upp tidsgränser för när det ska vara slut med fossildrivna bilar i kommunen o s v, och där har vi alla ett ansvar att driva på. Solcellsgruppen i Roslagens Naturskyddsförening har en vision om en kvadratmeter solceller per invånare i Norrtälje kommun, vilket skulle ge drygt 60 000 kvm solceller – varför inte!? Vi behöver alltså fler som Greta Thunberg som klimatstrejkar utanför Riksdagshuset, men vi kan ju börja med att strejka utanför Kommunhuset i Norrtälje.

Ola Nordstrand

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.